22 Maj cont’d

Jag minns det som en dimma den där måndagen den 22 maj. Jag hade jobbat natt på söndagen och skulle träffa min läkare kl 15 den måndagen. Hela familjen ville följa med men jag var så nervös att jag bara ville ha med en, vilket fick vara mamma. Pappa väntade utanför på en parkbänk och syrran väntade hemma. Jag minns att jag sa åt mamma att hon skulle vara stark för mig om det var något avvikande.

Minns att vi kom in till läkaren och att han frågade hur jag mådde och sen kom det.. Minns hur läkaren höll en hand för bröstkorgen och berättade att man hade sett en tumör i bröstkorgen på röntgen som var stor, 9x8x4 cm som satt i mediastinum samt förstorade lymfkörtlar.. Mamma som skulle vara den starka brister ut i gråt och jag förstår inte så mycket, men jag höll mig ändå samlad och frågade vad det kunde vara. Jag märkte att läkaren inte ville nämna ordet cancer utan han sa att det kunde vara en benign “tvillingtumör” och han förklarade vad det innebar men jag minns inte så mycket för jag sneglade på röntgensvaret där det stod “bild som vid Lymfom, stark misstanke…” och ungefär där var jag som i en dimma. Det första jag tänkte på hur det skulle gå med jobbet och studierna. Jag kände hur hela mitt liv kraschade. Mitt fantastiska liv som jag trivs så jävla bra med! Mitt drömjobb, spännande studier, kommit igång med träning, träffar spännande människor, dejtande, allt det skulle krascha. Det värsta är att jag veckan innan kom ihåg hur jag tänkte att det säkert skulle hända något hemskt snart för så här lycklig kan man omöjligt vara så här länge… Någonstans bland alla dessa tankar hör jag hur läkaren säger att jag behöver bli sjukskriven omedelbart vilket får mig att vakna till, inte vill jag bli sjukskriven nu! Men tydligen var tumören en stor blödningsrisk och den sitter placerade och trycker på vena cava, matstrupen, luftstrupen mm. Jag får en sjukskrivning i handen och min läkares nummer så jag kan nå honom när som helst.

Jag minns hur mamma och jag grät på vägen ut till pappa, pappa satt på bänken och han ser hur vi gråter vilket jag tror får honom att förstå att det är allvarligt. Vi alla gråter. Ringer min syster och berättar. Ringer mina närmsta vänner och berättar. Redan där och då bestämde jag mig att vara öppen om allt och valde att gå ut med min diagnos officiellt på instagram, Facebook fick vänta.

Även om ett cancerbesked är hemskt på alla sätt och vis så är jag glad att jag fick veta att jag är sjuk, för jag har haft besvär så länge att jag trodde jag hade blivit tokig och sökt för det men de har aldrig hittat något vettigt och jag har inte heller känt mig betrodd när jag sökt för mina besvär. Hemskt att man ska kunna bli så förminskad.

22 Maj 2017

Datumet som förändrade hela mitt liv. Det var en måndag, jag minns hur min läkare ringde mig på fredagen, jag var på jobbet och kunde inte svara så han talade in ett meddelande att jag behövde ringa upp honom snarast. Jag hade gjort en datortomografi dagen innan på torsdagen. Fick en liten oroskänsla i magen då jag som vårdpersonal vet att man i regel inte får så snabbt svar på en icke-akut datortomografi. När jag fick möjlighet så ringde  jag upp.

Min läkare berättade för mig att röntgen hade ringt honom men han förstod inte varför då han inte jobbade kvar på min vårdcentral.. Han jobbade som inhyrningsläkare och var nu på en annan vårdcentral. Han ringde mest för att få mitt samtycke till att läsa journaler från andra vårdgivare.. Det hela kändes märkligt och givetvis fick han läsa min journaler.. Sen skulle han ringa upp mig.

Efter 10 minuter ringer han upp och ville att jag ska komma på måndagen antingen till honom och att jag då måste byta vårdcentral eller boka tid snarast möjligast på min egna vårdcentral. Jag valde att byta vårdcentral och komma till honom på måndagen. Han bad mig ta med en anhörig men ville inte specificera mera än så på telefonen. Klart jag förstod att det var något avvikande på min röntgen.

Hela den helgen jobbade jag. Jag hade precis börjat på mitt nya jobb som dessutom varit mitt drömjobb sedan flera år tillbaka – ambulansen. Det var skönt att ha annat och tänka på och någonstans inom mig så visste jag vad som väntade mig den där måndagen..

Bara någon vecka innan mitt besked tog jag denna bild och jag kan nästan ta på känslan jag hade där och då. Den totala lyckan jag upplevde av att ha världens bästa jobb och allt man kan önska i livet. Livet KAN verkligen förändras på ett ögonblick.

image

.


Dags för ännu en ny cancerblogg att komma till världen. Finns redan så många som skriver om sina sjukdomsförlopp och sina upplevelser. Jag vill dela med mig av min upplevelse och mina tankar om min cancer, mest för min egen skull, det är en historia jag vill dela med mig av, få ur mig för att kunna gå tillbaka till och även för att kanske hjälpa någon annan drabbad där ute. Skulle jag hjälpa en så räcker ju faktiskt det.

Givetvis har vi cancersjuka många gemensamma nämnare, såsom cellgifter, röntgen, ångest, väntan, illamående, smärtor, håravfall, besked mm. Men vi alla upplever det olika och drabbas olika hårt av vissa av dessa nämnare.

Jag är snart halvvägs i min behandling och jag vill gärna dela med mig om hur min resa startade den 22 Maj 2017 efter återbesöket på vårdcentralen. Mer om det kommer sen.

image